This is me


Det är konstigt att det kan vara så stor skillnad som det är, mellan hur jag och Felicia känner för allt det här. I början var det jag som var värst. Jag kunde inte sluta gråta och hade sån hemlängtan att jag ville vända och åka hem på direkten. Medan min hemlängtan sakta men säkert försvann låg hennes istället kvar på en ganska stadig nivå. Hon trivs bättre men hon är mer av en hemmatjej än vad jag är så hon tycker fortfarande att det är väldigt jobbigt. 
Jag känner för tillfället knappt ingen hemlängtan alls, även om jag så klart saknar familjen och vännerna. Men jag känner att det här är något jag vill fortsätta göra, precis som jag trodde redan innan det här började. Jag vill se världen. Det finns så mycket att upptäcka och lära sig, inte bara om kulturer och andra länder utan även om sig själv. Det låter så klyschigt men den här resan har fått mig att växa något otroligt redan nu, trots att jag bara har kommit halvvägs. 
Så förlåt pappa, men det dröjer nog ett tag innan jag börjar läsa igen. För det här är verkligen för mig, att resa, se världen, upptäcka platser man aldrig trott att man skulle se och träffa människor man aldrig trodde man skulle träffa med bakgrunder som skiljer sig så från ens egen.
Tankar | |
#1 - - anonymen:

mer uppdatering, heja heja!! x) xD ;PPpPPPpppPp

Upp