It's hard sometimes
Nu har det jobbiga börjat komma. Jag har sagt hejdå till släkten och till några av vännerna. Jag gråter hela tiden. Jag försöker hålla tårarna borta men det går verkligen inte. Jag ville verkligen inte att det skulle bli så här men det är helt omöjligt att undvika. Men det är väl lika bra att försöka få ur sig så mycket som möjligt av tårarna nu och slippa det sen.
Något som är nästan lika jobbigt: att packa... fy fan vad det suger! Det kan ju vara det tråkigaste och jobbigaste som finns typ. MEN jag ska väl bli klar idag tänkte jag. Jag lyckades ju trots allt packa ner hela garderoben på ca 20 minuter. Hoppas att allt annat går lika fort!
Imorgon eftermiddag åker jag och pappa till Stockholm och bor hos min faster över natten. Ska bli kul att träffa dem innan jag åker också. Sen på måndag ska vi som sagt lyfta, klockan 12.20 lyfter planet från Arlanda. Då är det dags för våra sista hejdå. Papporna kommer att vinka av oss och jag kommer tjuta som ett litet barn. Usch, vill inte tänka på det.
Nu ska jag titta liiite till på Cougar Town och sen ska jag packa klart. Ha det bra så länge!