The art of saying no
Sitter i soffan och samlar kraft till att försöka skriva klart min skoluppgift som ska vara inne imorgon bitti. Det är dock inte det lättaste då jag känner mig helt avdankad i huvudet efter jobbet. Bad + förskoleklass - rast = inte så snabbtänkt. Jag skulle egentligen bara haft bad idag och då jobbat 8-10.30 för att jag skulle hem och plugga men då var det ju inte en utan FYRA personer som var sjuka på jobbet så jag kände att jag var tvungen att hjälpa till. Även imorgon skulle jag varit ledig men blev frågad om jag kunde hjälpa till i ettan. Jo, men det är ju en kort dag, tänkte jag, så det fixar jag. Sen ställde jag såklart även upp på en stängning på fritids också för det där lilla ordet "nej" verkar helt ha försvunnit ur mitt vokabulär (utom när det ska sägas till barnen för då känns det som det är det enda jag säger...).
Varför ska det vara så svårt att säga nej? Det är ju inte så att jag är anställd egentligen utan jag är ju bara där som vikarie. Jag har inget ansvar för att det ska finnas personal där men ändå känns det ofta som det är mig det hänger på. Jag har så svårt att sätta skolarbetet först innan jag vet säkert att det löser sig på jobbet. Men nu SKA jag inte jobba nästa vecka. Måste jobba med skolan och fixa den här kursen innan jag kan ta på mig mer jobb. Fast... insåg precis att jag har massa badtid nästa vecka... skit... SÄG NEJ SANNA!!!